Eftersom jag har fått förtroendet att skriva på bloggen tänker jag nu berätta om allt pinsamt som var och en av eleverna gjort.

 

Eller inte föresten, what happens in Annexet, stays in Annexet. Istället har jag valt att utnyttja det här inlägget till att reflektera över årets elevers växande fanatism.

 

Vi bor jättetillsammans. Vi, som inte kände varandra innan, som knappt känner varandra ännu. Alltid tillsammans, hela dagarna. Hur kan det fungera? Är det inte påfrestande? Tydligen inte, inte särskilt.

 

Men är det bra att vi som studerar samma ämne också bor ihop, umgås ihop och, om inte är ihop så åtminstone finns och lever ihop? Många av oss är här för att växa i tron, det är lätt gjort i den här miljön.

 

Tänk dig en nynazist. Hemma kämpar han mot samhällets påtryckningar. Han tror på sina åsikter men det är inte lätt i värld där så många är emot honom. Så flyttar han till ett nynazistkollektiv i en liten by. Plötsligt tycker alla som honom, allt tvivel är borta, fanatismen växer. Nynazisten vågar tänka det som han inte vågade tänka förut. Skönt, för honom. Allt blir enkelt när alla tycker likadant.

 

Det är precis en sådan miljö vi lever i här på Bibelfjäll. Med undantaget att inte är nynazister utan kristna. Här är det lätt att vara kristen. Vi är lägerkristna på heltid. Vår fanatism växer. Det är enkelt att tro även det vi inte vågade tro förut, här där alla tror samma sak.

 

Nej, så är det inte, vi utbildas inte till fanatiker, tvärt om. Vi har lektioner här där vi faktiskt brottas med en del svåra frågor. Som varför säger Gud i sin lag att man inte ska döda men samtidigt att den som jobbar på vilodagen ska dödas? Skapade Gud verkligen världen på 6 dagar och var Adam och Eva verkligen de första människorna? Om svaret på föregående fråga är att vi inte tolkar dessa historier bokstavligt, hur ska vi då tolka jungfrufödseln och Jesu vattenpromenad? Är det okej att ljuga för att skydda någon annan? Är det rätt att gå lumpen? Bör poliser få använda våld?

 

Vi svarar på dessa och många andra frågor genom att studera Bibeln och tolka vad vi läser. Just tolkningen är det viktiga. Ibland tolkar vi olika och ibland finner vi inget tillfredsställande svar. Det är det som skiljer oss från fanatiker, att vi ser att det finns olika tolkningar och att det är svårt att veta vad som är sant. Vi diskuterar och respekterar, ibland går vi till och med i andra roller och argumenterar helhjärtat för det vi inte tror på, för att få perspektiv. Vi växer tron, tror jag.

 

Jag skriver om det här för att vi jobbade med just svåra frågor och bibeltolkning på den gångna veckans enda Bibellektion, eller dag. Det var en av de intressantaste dagarna hittills enligt mig. Jag är inte här för att pränta in Bibelns berättelser i hjärnan, jag är här för att få svar genom att läsa Bibeln, diskutera och tolka, och be. Det var just det vi gjorde i onsdags.

Andra hälften av veckan spenderades i och kring Malå där vi bland annat:

 

• var med på ungdomsgården Kosmos
• höll i en fantastisk ungdomsgudstjänst innehållande bland annat drama, sång, vittnesbörd och förbön
• medverkade i söndagens gudstjänst
• besökte Kristineberg och S:ta Anna Underjordskyrka

 

I början av veckan var vi på Gurkfjället och lärde oss lite om karta och kompass, bilderna nedan är därifrån och tagna av Oscar.