I Hemavan, på SMU Fjällgård för ett år sedan var vi 15 nervösa (det var i alla fall jag) ungdomar som blev Bibelfjäll, klass nummer 2 i ordningen. De 15 unika individerna blev 14, för att sedan öka till 16 st. SEXTON STYCKEN! Vi skulle komma att dela på det mesta.

 

Den första prövningen blev vårt boende: annexet. Den första tiden bodde vi faktiskt i ett smärre byggkaos som efterhand blev mer och mer beboeligt. Vi bodde två-och-två i rum som inte var större än 10 kvm och med ett litet antal duschar och toaletter (i vår byggnad) fick vi samsas även där. För att inte tala om köket och vardagsrummet när allt blev klart. Var ska soffan stå? Vilken film ska vi se? Vem är det som inte plockar undan disken efter sig? och Ryms jag att laga mat vid spisen nu?

 

Mycket var nytt i början för de flesta. Vi skulle lära oss att använda Bibeln i vardagen och läsa och studera den under ett helt år. Vi skulle lära oss att leva på fjället i olika årstider och med olika hjälpmedel/utrustning. Vi skulle lära oss att möta människor, både i byn och på olika platser vi åkte till. Bibeln, fjället och mötet var tre ord som vi fick höra många gånger under den första tiden. Eller egentligen under hela året eftersom det är de tre ståndpunkter som Bibelfjäll håller sig kring. 

 

 

Allt eftersom gick tiden. Vi fick ha kurser i hur man leder en grupp, hur den perfekta ledaren ser ut, hur ledaren i en grupp ska fungera perfekt, om en ledare kan vara perfekt. vilka egenskaper en ledare ska ha, osv. Enligt oss elever blev det ett evigt tjat om ledaren vid vissa perioder men visst är det väl så att man lär sig genom att repetera? Som sagt, tiden gick och vi kom allt närmre varandra som klass, trivdes i byn, blev oerhört väl omhändertagna såväl av lärare och anställda på SMU Fjällgård som av faddrar och övriga bybor.

 

Det som är Hemavans styrka är värmen som finns i byn (alltså inte värmen temperaturmässigt) och närheten till naturen. På hösten hade vi mycket regn, rusk och grått väder. Men det stoppade inte oss för det mesta vilket har lärt oss att vädret på fjället inte alltid är bra men man kan ha kul ändå. Under vintern hade vi ett helt underbart läge i förhållande till skidbacken. Att få åka ner till liften direkt från ytterdörren och sedan åka upp i backen är det inte alla som har möjlighet att göra. Lyx stavas det.

 

De sista veckorna uppskattades rumskamraterna, gemenskapen vi hade i köket, löptävlingen "först till duschen", hela byn Hemavan och allting som hade med Bibelfjäll att göra. Sista dagen grät jag, Linnea, hela dagen och det var jag inte ensam om. Men det var inte bara ledsna tårar utan även glada. Det var såklart sorligt att lämna mina fina klasskamrater som alla är underbara och fina människor. Vi har varit med om mycket tillsammans och utvecklats med varandra, ja allting kan inte skrivas ner här. Men det är ändå med glädje som jag kan se tillbaka på året i Hemavan och ett steg vidare i livet att lämna det bakom mig. Jag kommer alltid att minnas det i mitt hjärta och aldrig förlora alla värdefulla kunskaper jag har fått.

 

I Hemavan, på SMU Fjällgård idag är det nya nervösa ungdomar som blir Bibelfjäll, klass nummer 3 i ordningen. De kommer att dela på det mesta. Guds välsignelse över er! 

 

Kram Linnea Åkerström, fd. bibelfjällare.