I veckan har vi haft glädjen att ha Elisabeth här uppe igen, vilket har innburit "häng med patriarkerna" (som Elisabeth själv uttryckte det) samt en spännande själavårdslektion om människans utveckling och gudsbilder genom livet. Under dessa tre dagar lärde vi oss alltså allt som är värt att veta om Abraham och Sara (och Hagar förstås), Isak och Rebecka samt Jakob, Rakel och Lea. Intressant värre!

 

Onsdagen avslutades med en kvällslektion i grottans tema, där Parne berättade om grottornas tillkomst och hur man på bästa och säkraste sätt kryper i en grotta. Såklart väntade en grottur därnäst, faktiskt både under torsdagen och fredagen. Under torsdagen "värmde vi upp" med en tur till Kåtaviken och Östra Jordbäcksgrottan. Det blev en spännande dag på många sätt, kanske mäktigast var att sjunga "Du omsluter mig (på alla sidor)" a capella i ett becksvart grottrum, där man varken såg bättre med öppna ögon än med slutna ögon. För de riktigt våghalsiga erbjöds en trång krypning/ålning genom den s.k. "Råttgången" och därmed var lyckan gjord!

 

Idag var det följaktligen tolv otroligt taggade bibelfjällare som vid 6-snåret steg upp för att göra sig iordning för ännu en dag under jord. Dagens tur inriktade sig på Norge och Jordbrugrottan. Det var dock inte många av oss som väntade sig denna helt nya värld breda ut sig, när vi gick upp i den fridfulla björkskogen och skådade det, till synes, lilla hålet i marken (som visade sig vara riktigt stort eller rättare sagt väldigt lååångt!!). Inuti grottan sattes både cellskräck, mörkerrädsla och kroppskontroll på prov - saker som jag tycker att vi alla hanterade med bravur. Det var inte det allra lättaste att ta sig fram genom de vindlande och trånga gångarna, men det var sannerligen värt all möda när vi till slut kommit så långt in i grottan att vi kunde beundra ett otoligt vackert landskap av vattenfall (observera: inuti grottan!). Mojo skrattade högt för sig själv när han senare under middagen förnöjt tänkte tillbaka på upplevelsen. Efter en fyra timmars tur inne i kalkutrymmet, kunde vi vara ganska eniga om att vi upplevt någonting fullständigt obeskrivligt. Man måste alltså testa själv för att helt förstå vad vi menar. Och "grotting", som det så fint heter, är något vi varmt rekommenderar, det tror jag att vi alla är överens om!! Guds frid!

 

/Emilia