Solens strålar värmer oss alla,
snart har vi glömt vintern den kalla.
Värmen tar oss istället tillbaka till vår första vecka här,
augusti, sommar och grön atmosfär.
Vårt år har varit helt magnifikt,
ett rikt år med, vänner, Gud, ja helt unikt.
Vi har fått testa på isklättring och speleologi (där trotsat vår klaustrofobi),
här hart vi verkligen fått känna oss fri.
Möten med samer, lämlar och scouter (och vi har även haft problem med vår rauter)
får att oss att känna oss som Norrlandsastronauter.
Vad menar jag med det kan man fråga,
ja inte vet jag, kanske ett resultat av min rimoförmåga.

Idag med vår avslutningsgudstjänst vi fått tacka,
en by med hjärta så stort här på fjällbacka.
Ni allihopa är så fin(a),
så när vi tittar ut genom fönstret vill vi inte dra ner rullgardin.

Vi har då alltid känt oss så välkomna här,
våra faddrar har varit som en stor, söt chokladdessert.
Nu ska vi packa och säger snart adjö,
men detta är inte slutet vi ska inte dö.
(även om vi kommer sakna det här med snö)
Hemavan Fjällstation har nu varit vårt hem i snart ett år,
det är inte bättre än att jag fäller en tår,
så hoppas jag ni förstår att ingenting Bibelfjäll slår,
Om vi vore mos skulle ni vara grädden om ni förstår min metafor.
Det känns vemodigt att lämna vår kära HemavanTärnabykår,
men misströsta inte för våra och era minnen består,
och vi kommer och hälsar på nästa år!

Puss och Kram // Eva
PS. Nu drar vi till Norge!! DS.